Mamma.... det är så hon är i mitt bröst, då jag tänker mej omkring.... och min pappa Levi som alltid fanns närvarande med sitt lugn och doften av piprök som slingade sig upp mot taket och sipprade in i våra tysta lekar. Det är Levis namn som finns i henne och som är med i varje berättelser, de sagor som är nästan sanna och de som bara vuxit fram ur ett flackande minne.

 

Nu är platsen tom vid hennes sida.... men blommorna växer än... de vita... de röda... och minnets blommor.

"Jag ska skänka några blommor, några rosor i din vård, och du må ej vara ledsen min kära...."

 

 

 

Men händerna som alltid vårdat och ansat som aldrig velat ligga stilla, fortsätter att röra, vidröra , beröra, för att förändra, för att göra världen en vackrare plats.

 

Hennes ivriga fingrar gräver sig ner i jorden, liksom för att visa vägen till rötterna. Hon bäddar blomsterbarnens sängar och lägger dem varsamt i den välsignade jorden.... och de är tacksamma. Tagetesen är tacksam, och Annas öga, Petunian är också tacksam och Flitiga Lisan....

 

 

 

Mammas blommor...... de är vilda..... och vackra.... och de breder ut sig. Varje blomma har ett minne, en plats var den är hittad, uppgrävd med bara händerna och förvarad ömt i en brödpåse eller en näsduk tills den hittat sin plats i mammas Eden.

 

"Jag har inte gjort något".... säger hon och ändå blommar de, överallt. "De bara sprider sig och jag hinner inte rensa bort ogräsen men de får vara. I år har jag inte ens satt potatis"

 

 

 

Ibland undrar jag..... är det här Finland, Österbotten.... där temperaturen i vinternatten kan krypa ner till minus 30....?

 

...och alla dessa örter.... Hur kan det komma sig att de finns just här... Har också vi av en slump, uppgrävts av vår Herre från en fjärran plats och godtyckligt placerats till att kämpa mot ogräs och kyla. Är min mammas blommor immigranter utan rötter som klänger sig fast av bara viljekraft vid den karga jordmånen.... men varför väller de ut i ymnighet och blommar av hjärtans lust. Visste också Chi Jehova att umbäranden och motstånd skulle göra oss starka och fulla av växtkraft om han planterar oss här i en ödemark bortom Hans himmelska lustgårdar. Å du trädgårdsmästare med gränslös vishet...