Saga är en saga
Jag fick besök av ett märkvärdigt patrask idag.
Det började med att jag glömde bakdörren öppen och var lite ouppmärksam. In smet några sårade barn. Det var Inga Duga och Al-Tida Ensam. Jag kommer ihåg dem från när jag själv var barn men jag trodde att jag gjort klart för dem att jag inte vill leka deras lekar mera.
Nå jag lät dem hållas men det skulle jag inte ha gjort för så klart ropade de på sin mor. In svävade drottningen själv, Miss Lyckan Yante’n. Efter henne kom hennes följe. Det var som ur en Elsa Beskov saga. Först kom en asiatisk dam dam Fru La….hon som har dysfasi och inte kan säga R. Sen kom en arab, Gamal o Fetz. Med sin fru Tan Dless från Korea. Efter det kom ett drygt dussin grå-bröder. Ingen kan riktigt skilja på dem men de döptes alla med första bokstaven på K så för enkelhetens skull brukar deras mor kalla dem för sju-K. Sen kom Farbror forever Blue som by the way gift sej på senaste tiden med tant Grön, en adelsdam titulerad Grevinna af Und.
Sist kom en liten senig man med dreds, Li Ye-man. Jag frågade nyfiken om han var hemma från Kina eller Etiopien. Han svarade: Tja, jag föddes med den första människan i Etiopien men nu bor jag i ett litet ö-rike som heter Alaska D. Det är lite svårt att lokalisera själva platsen men den brukar segla omkring just på kanten av världens ende. Han tyckte det var konstigt att jag inte hört talas om öarna eftersom de är så kända att de är utmärkt på alla kartor som någonsin ritats.
Han bugade sig ödmjukt och överräckte en påse frön. Han sa att de behöver mycke mörker och fukt för att växa. De var specialfrön för kvinnor som kunde sättas på hemliga ställen att gro, om några år bildar de knölar som förökas enkelt så att man kan dela med sig till framför allt barnen men också till släktingar och vänner. De ska gödslas med bitter-ämnen och vattnas med sparade tårar.
Jag tackade för gåvan som det brukas men sa att tyvärr har jag inte tid att så dem idag, jag ska måla och ursäkta nu ringer telefonen, det är mitt barn-barn Leo, så fröna får bli till en annan dag….men tack i alla fall…..
Det började med att jag glömde bakdörren öppen och var lite ouppmärksam. In smet några sårade barn. Det var Inga Duga och Al-Tida Ensam. Jag kommer ihåg dem från när jag själv var barn men jag trodde att jag gjort klart för dem att jag inte vill leka deras lekar mera.
Nå jag lät dem hållas men det skulle jag inte ha gjort för så klart ropade de på sin mor. In svävade drottningen själv, Miss Lyckan Yante’n. Efter henne kom hennes följe. Det var som ur en Elsa Beskov saga. Först kom en asiatisk dam dam Fru La….hon som har dysfasi och inte kan säga R. Sen kom en arab, Gamal o Fetz. Med sin fru Tan Dless från Korea. Efter det kom ett drygt dussin grå-bröder. Ingen kan riktigt skilja på dem men de döptes alla med första bokstaven på K så för enkelhetens skull brukar deras mor kalla dem för sju-K. Sen kom Farbror forever Blue som by the way gift sej på senaste tiden med tant Grön, en adelsdam titulerad Grevinna af Und.
Sist kom en liten senig man med dreds, Li Ye-man. Jag frågade nyfiken om han var hemma från Kina eller Etiopien. Han svarade: Tja, jag föddes med den första människan i Etiopien men nu bor jag i ett litet ö-rike som heter Alaska D. Det är lite svårt att lokalisera själva platsen men den brukar segla omkring just på kanten av världens ende. Han tyckte det var konstigt att jag inte hört talas om öarna eftersom de är så kända att de är utmärkt på alla kartor som någonsin ritats.
Han bugade sig ödmjukt och överräckte en påse frön. Han sa att de behöver mycke mörker och fukt för att växa. De var specialfrön för kvinnor som kunde sättas på hemliga ställen att gro, om några år bildar de knölar som förökas enkelt så att man kan dela med sig till framför allt barnen men också till släktingar och vänner. De ska gödslas med bitter-ämnen och vattnas med sparade tårar.
Jag tackade för gåvan som det brukas men sa att tyvärr har jag inte tid att så dem idag, jag ska måla och ursäkta nu ringer telefonen, det är mitt barn-barn Leo, så fröna får bli till en annan dag….men tack i alla fall…..
