Det finns växtkraft här. I ett myller av grönska och fruktsamhet väller de fram..... de vilda....

 

... och de nästan tama.

 

 

 

Jag måste böja mina tankar bakåt, så långt att minnen inte blir mina egna.... Blomströms växthus.... var det där som allting började.... eller var det ännu många steg bakåt i min släkts historia innan jag hittar det första fröet till viljan att göra världen vacker. De Österbottniska händerna har alltid varit jordiga och nagelbanden fransiga, en sorgkant av arbete omöjligt att utplåna. 

 

Min mammas strävsamma väg kantas av blommorna. Det finns alltid tid.... att plocka blommor, att så, plantera och ansa... Vi andra får beundra, förundras och njuta.

 

 

 

Ta mej till ön säger hon. Jag vill se huset med de många minnen och jag vill sätta mej ner på klippan vid farstukvisten för att tänka på allt som var. Och vi paddlar varandra ut över de kända vattnen, förbi våra näckroskantade tummelplatser och de igenvuxna båtvikarna. Doften av solvarm sjö mättad av lera och sumpgas fyller våra näsor med nostalgi. "Titta där säger hon och pekar Där är Kaffepipens ö"

Varje ö har en hamn. Vi landstiger medan envisa flygfän klänger sig fast på våra svettiga kroppar och sticker in sina nålar i oss där huden är tunn. Vi kämpar oss genom snåren och söker bortglömda stigar. Och där i gläntan bland ruinerna växer den.... Midsommar rosen..... och plötsligt förstår jag. Det handlar om rosor. Livet självt handlar om rosor.

 

 

Och jag såg att det växte rosor överallt. De hade namn och invid varje ros växte det en historia. Rosorna byggde broar som överbyggde tiden och drog åtsidan förlåten så att jag fick se in i den gammla världen med berättelser och känsla av gemenskap. Rosen och minnen den bevarat, fick människors ögon att gnistra och sångerna och sagorna steg som sånglärkan om våren. Var detta porten till att finna vad jag söker. Sitter nyckeln till mina rötter, i doften från rosornas kronblad.

 

....och i rosornas by bodde människorna som  hade tagit till sin uppgift att vårda och beskydda varje enskild ros, så att allt vad de är, och deras berättelse om solen Chi Jehova, vattnet som är och rötternas djupa betydelse, aldrig skall glömmas och dö.