Livet kan vara som att gå på lina. För endel är linan oftast spänd och rak. Då är det lätt att hålla balansen. Men ibland blir det knivit och då blir vi tvungna att "gå på den slaka linan". Då känns det skrämmande, särskilt om vi inte har någon livlina eller skyddsnät. Tittar vi neråt eller börjar anstränga oss av nervositet, då kan vi hastigt få stora skälvan, halka och falla. Ju mera vi försöker att hålla balans destu mera darr får vi i benen och destu svårare får vi att hållas på repet. Vi vinglar hit och dit eller kanske försöker krypa fram medan vi krampaktigt håller fast i repet. Risken är stor att vi trillar av och slår oss.
Men det gäller att ha tillit. Det gäller att ständigt vara fokuserad på var man sätter fötterna, rikta blicken framåt och modigt ta ett steg i gången. Gör det lekfullt och avspänt. Dansa fram på linan utan oro. Faller du, ja då är det bara att kliva upp igen.
Kortet säger: Dansa fram på livets lina under stjärnorna och den glittrande månen. Vad som än händer, gör det till en lek. Det gör inget om du faller. Det är bara att stiga upp igen.