Måndag och utställnings dag. Jag har alltid lite magknip innan jag har mina tavlor på plats.
Jag får nästan varje gång känslan av att jag kunde ha gjort något bättre eller annorlunda. Jag kunde ha valt andra bilder, jag kunde ha haft flera eller färre. Ramarna kunde ha målats annan färg, lämnats omålade, eller kanske helt andra ramar. Jag får spunk.
När jag kommer till denna dag som är ett sorts bokslut på vad jag åstadkommit under året blir jag oftast förvånad: Var det faktiskt så här lite jag gjorde under året. Så ser jag på högen av alster som jag valt att inte ställa ut och jag konstaterar...eller så här mycket. Det finns ju en del som jag inte vill sälja eller sådant som helt enkelt inte passar in i detta sammanhang. Skulle jag hänga upp allt som jag suttit och hafsat ner skulle det bli ett sammelsurium av allt möjligt och det skulle verkligen kännas förvirrande och överbelamrat.
Nu har jag då alltså valt ut ett antal tavlor, plockat in dem i påsar och ska dra iväg genom stan för att sedan klockan fyra när kaffe-kundströmmarna börjar avta, klättra uppåt väggarna, för att försöka få alla konstverken att hänga så rakt som möjligt. Jag har gjort det ett antal gånger, så man kunde tro att jag har en viss vana. Wibox är ocså en liten plats och inget super-galleri var allt kritiskt granskas. Men jag har ändå lite rampfeber. Här finns möjliga köpare och det handlar om att godkännas eller förkastas. Vad kommer de att tycka?
Balansen mellan att måla vad folk vill ha och att måla det jag vill avbilda kan vara knivig. Jag valde inte medvetet att bli naivist. Jag målade dittan och dattan och sen plötsligt visade det sig att många tyckte om mina glada bilder. Man behöver inte vara psykolog eller konst-förståsigpåare för att veta vad mina bilder föreställer. De är lätta att ta till sig och färgglada och humoristiska med en enkelhet som är ålderslös och klasslös. Så jag målar naivistiskt, fast det egentligen är lite annat det som jag verkligen vill måla. Det är en kompromiss som jag kan stå ut med. Jag får öva mej att uttrycka mina tankar genom de uttryckssätt som är accepterade. Jag föredrar ju telepati fram om att tala ändå "ordar" jag varje dag för att göra mej förstådd.....så varför inte måla naivistiskt. Huvudsaken är att budskapet går fram.